MÖTESPLATSER.

Reflektioner efter en föreläsning av Mikael Eriksson Björling.

Utifrån Mikaels föreläsning valde jag att reflektera över följande frågeställning:

• Hur påverkar tekniken och de tjänster/verktyg som finns idag vårt sätt att mötas och kommunicera i vårt arbete eller som privatpersoner. Möjligheter/problematik? 

Jag finner det väldigt intressant att studera närmare hur människor använder sig av digitala medier i vardagssammanhang och hur detta påverkat den direkta sociala interaktionen individer emellan. Nedan följer en diskussion kring ämnet vilken enbart är baserad på mina egna tankar och reflektioner kring ämnet, det är med andra ord inte argument vilka finner stöd i vetenskaplig forskning vilket är viktigt att ha i åtanke när man läser. 

Som alla andra förändringar som sker i samhället har den tekniska utvecklingen medfört både extremt positiva effekter på mänskligheten, liksom en stor andel bakslag. Inte minst har de sociala medierna, såsom Facebook, Instagram och Twitter, underlättat kommunikationen mellan två eller flera individer. Här kan man delta i diskussioner i både privata och offentliga forum med sina nära vänner, eller för en helt okända personer, obegränsat. För min egen del har just de privata grupperna på Facebook underlättat enormt vid deltagande i grupparbeten eller vid min aktiva tid på studentkåren. Detta då i stort sett alla finns på just den sociala plattformen som Facebook idag har blivit. "Står det inte på Facebook har det inte hänt" är en mening jag hört upprepande gånger de senaste åren, och en av mina gamla lärare sa en gång att "det är bara fega företag som inte finns på Facebook" för det är bara dom som inte vågar möta kritik från konsumenterna. Samhället har blivit mer digitalt, och man behöver idag inte ens lyfta på telefonen för att veta vart ens vänner befinner sig, vilka de är med eller vad de åt till lunch. Jag utförde i en tidigare kurs en etnografisk studie där jag, tillsammans med en klasskamrat, studerade hur studenter vid en högskola använde mobiltelefonen under lunchtimmen, och jag kan säga att jag sedan dess är väldigt noga med att inte sitta med telefonen i handen, eller ha den liggandes på bordet, när jag umgås med mina vänner. Ja, digitaliseringen har bidragit med väldigt mycket positivt, men när jag ser två kompisar sitta och fika med varandra och den enda av dem verkar vara mer intresserad av att kommunicera med de vännerna som är digitalt, och inte fysiskt, närvarande får jag fruktansvärt ont i magen. Eller när man åker kommunalt och ser varenda människa sitta frammåtböjd och stirra på mobilskärmen för att undvika någon typ av kontakt med sina medmänniskor. Det här är såklart bara exempel på måfå, men det är så samhället ser ut idag. Det finns en andel människor som idag lever mer genom sociala medier än den fysiska verkligheten och för mig är det oerhört sorgligt att se. Utifrån detta kan jag säga att jag är väldigt glad att jag studerat så som jag gjort, för det har gjort mig väldigt medveten om hur jag brukar medier i närheten av andra. Även om jag är uppväxt på 90-talet och då även på något sätt utvecklats i digitaliseringen är jag nog ganska gammalmodig i själen. Jag tycker att mobilspel är oerhört värdelöst och bara slöseri med tid och jag blir stressad av att chatta för det innebär att jag måste svara så snabbt. Jag spelar mycket hellre brädspel över ett glas vin med mina vänner, eller sitter och virkar framför en bra serie med mina vinylskivor hängandes på väggen. För mig är det kvalitet.

Det var en sak Mikael sa under föreläsningen som jag reagerat starkast på, och det var något i stil med "idag föredrar man ett tjänsteparadigm snarare än ett produktparadigm". Det är skämmande för att det är så himla sant. Även om jag själv står med ena foten i produktparadigmet så har jag under tre år på högskolan aldrig hört någon beskriva denna skiftning så bra med en enda mening. Men ovanstående reflektioner i åtanke måste jag ju även säga att även jag verkligen uppskattar lite mer än en handfull av de nya digitala tjänsterna. Exempelvis har molnbaserade tjänster såsom Skype och Viber underlättat mitt liv avsevärt vid studier utomlands eller grupparbeten på distans. Att gratis kunna prata i telefon med en kompis som befinner sig på andra sidan jorden, eller kunna sitta och dricka te med min mamma genom en datorskärm på grund av avstånd är något jag aldrig hade velat leva utan. Tid- och rums aspekten har i moderna tider helt suddats ut och det finns nästan inga gränser på hur och vad du vill meddela vem. Så även om sociala medier till väldigt stor del inkräktat på vårt direkt fysiska umgänge och då inte enbart till det positiva, har de samtidigt möjliggjort och även underlättat, att kommunikationen individer emellan på distans. Min syn på fenomenet just nu skulle med största sannolikhet kunna sammanfattas enligt följande: sköter man sitt brukande av sociala medier, och därmed inte använder dessa på bekostad på den direkta, och personliga, interaktionen är jag helt och hållet för vart utvecklingen är på väg. De tekniska framstegen har underlättat så pass mycket i mitt liv, både till vardags, i studier och i arbete, att det inte går att försumma. Men å andra sidan är jag strikt emot att all mer inetraktin med människor idag sker webbaserat och inte ansikte-mot-ansikte.